Jaha, ja för alla er som säkert undrar hur allting ligger till så tänkte jag väl att jag skulle berätta.
Många har säkert läst mitt förra inlägg om hur det är mellan mig och peter. Och att jag inte vetat hur jag vill ha det och hur allting kommer bli.
Men jag har nu bestämt mig för att jag och peter kommer bo så fint som det kallas, särbo!
Jag måste få komma bort, tänka och fundera. Och även få ha mitt egna lilla ställe där jag kan känna på hur det är att vara själv och inte alltid leva på alla andra. Det är vad jag gör nu. Peter han betalar allt, betalar MINA räkningar, mina kläder allt som jag vill ha det betalar han. Nog för att jag har mitt egna jobb där jag jobbar ibland men dem pengarna räckere inte långt. Många som kanske tycker att det är lite sent att komma på att jag vill känna på att vara för mig själv. Men det tycker inte jag. Det är bättre att det blir så här än att jag ska bestämma att vi gör slut utan att ens försöka. Lucas kommer fortfarande ha sin mamma och pappa kvar. Vi kommer att ha lucas varrannan vecka så länge det funkar för mig och min skola.
Sen kanske det märks att vi inte ska vara tillsammans längre att vi märker att det är bättre att bara vara vänner. Ja men då får det bli så. Det kan man aldrig bestämma sig för. Man ska inte leva tillsammans för att man har barn ihop eller för att man är rädd för att vara själv. Men sen kanske jag märker att jag vill vara med peter och jag verkligen älskar han och är kär i han. Och s¨å känne det nu, men jag kan fortfarande inte skillja på om jag är med honom för att jag mår bra av att vara med han, är kär i han och inte kan leva utan han. Det är det jag vill ta reda på. För just nu vet jag att jag varken kommer klara av att vara mamma eller över huvud taget må bra om vi är under samma tak, jag måste få komma bort och tänka för mig själv. Och det går inte så länge vi är upp i varandra..
Jag vet ennu inte vart jag kommer hamna, vart jag ska bo någonstans men en så länge så sover jag hos Cissi. En helt sjukt underbar vän som verkligen ställer upp för mig till tusen nu. Och det älskar jag verkligen henne för. Utan dig gumman skulle jag aldrig klara detta. Tack!

Men det är väl planer att jag ska försöka hitta en lägenhet där jag kan slå mig till ro. Men hur jag ska ha råd med den det vet jag heller inte än. Planerna är väl att jag ska försöka se om soc vill hjälpa mig, bidra med en slant eller två:P Men det kan också bli svårt med tanke på att jag är under 21, pluggar och mamma/pappa är fortfarande försörjningsskylldiga. Men det går inte, för varken min pappa eller mamma har råd att betala en lägenhet för mig och försörja mig. Dem har sitt egna att betala.
Men jag vet att jag måste få komma till eget, få vara för mig skälv och bara tänka på vad jag egentligen vill och inte vill. Så är det just nu, och med tiden så märker jag nog vad jag egentligen känner. Det kan ta lång tid och det kan även gå fort. Men jag gör detta för både min egna skull, peters skull och vårat älskade barn Lucas skull.

Så imorgon ska jag på ett möte med dem och se vad dem säger.
Och är det så att dem inte går med på¨detta så är jag nog illa tvungen att flytta ner till lilla skåne igen tillbaka till mamma. För då har jag ingenstans att ta vägen riktigt:( Men så kan det vara, vem har sagt att det ska vara lätt att leva. Och man lever bara en gång och i det livet ska man må bra. Så därför gör jag detta.
Så ligger allt till iaf. Så dem som läser och undrar vad som händer det är detta som händer faktiskt.
Nu ska jag packa lite saker och sedan åka till lilla Cissi som säkerligen väntar på att jag ska höra av mej :)
Hej hej!