Jaha, ja för alla er som säkert undrar hur allting ligger till så tänkte jag väl att jag skulle berätta.
Många har säkert läst mitt förra inlägg om hur det är mellan mig och peter. Och att jag inte vetat hur jag vill ha det och hur allting kommer bli.
Men jag har nu bestämt mig för att jag och peter kommer bo så fint som det kallas, särbo!
Jag måste få komma bort, tänka och fundera. Och även få ha mitt egna lilla ställe där jag kan känna på hur det är att vara själv och inte alltid leva på alla andra. Det är vad jag gör nu. Peter han betalar allt, betalar MINA räkningar, mina kläder allt som jag vill ha det betalar han. Nog för att jag har mitt egna jobb där jag jobbar ibland men dem pengarna räckere inte långt. Många som kanske tycker att det är lite sent att komma på att jag vill känna på att vara för mig själv. Men det tycker inte jag. Det är bättre att det blir så här än att jag ska bestämma att vi gör slut utan att ens försöka. Lucas kommer fortfarande ha sin mamma och pappa kvar. Vi kommer att ha lucas varrannan vecka så länge det funkar för mig och min skola.
Sen kanske det märks att vi inte ska vara tillsammans längre att vi märker att det är bättre att bara vara vänner. Ja men då får det bli så. Det kan man aldrig bestämma sig för. Man ska inte leva tillsammans för att man har barn ihop eller för att man är rädd för att vara själv. Men sen kanske jag märker att jag vill vara med peter och jag verkligen älskar han och är kär i han. Och s¨å känne det nu, men jag kan fortfarande inte skillja på om jag är med honom för att jag mår bra av att vara med han, är kär i han och inte kan leva utan han. Det är det jag vill ta reda på. För just nu vet jag att jag varken kommer klara av att vara mamma eller över huvud taget må bra om vi är under samma tak, jag måste få komma bort och tänka för mig själv. Och det går inte så länge vi är upp i varandra..
Jag vet ennu inte vart jag kommer hamna, vart jag ska bo någonstans men en så länge så sover jag hos Cissi. En helt sjukt underbar vän som verkligen ställer upp för mig till tusen nu. Och det älskar jag verkligen henne för. Utan dig gumman skulle jag aldrig klara detta. Tack!

Men det är väl planer att jag ska försöka hitta en lägenhet där jag kan slå mig till ro. Men hur jag ska ha råd med den det vet jag heller inte än. Planerna är väl att jag ska försöka se om soc vill hjälpa mig, bidra med en slant eller två:P Men det kan också bli svårt med tanke på att jag är under 21, pluggar och mamma/pappa är fortfarande försörjningsskylldiga. Men det går inte, för varken min pappa eller mamma har råd att betala en lägenhet för mig och försörja mig. Dem har sitt egna att betala.
Men jag vet att jag måste få komma till eget, få vara för mig skälv och bara tänka på vad jag egentligen vill och inte vill. Så är det just nu, och med tiden så märker jag nog vad jag egentligen känner. Det kan ta lång tid och det kan även gå fort. Men jag gör detta för både min egna skull, peters skull och vårat älskade barn Lucas skull.

Så imorgon ska jag på ett möte med dem och se vad dem säger.
Och är det så att dem inte går med på¨detta så är jag nog illa tvungen att flytta ner till lilla skåne igen tillbaka till mamma. För då har jag ingenstans att ta vägen riktigt:( Men så kan det vara, vem har sagt att det ska vara lätt att leva. Och man lever bara en gång och i det livet ska man må bra. Så därför gör jag detta.
Så ligger allt till iaf. Så dem som läser och undrar vad som händer det är detta som händer faktiskt.
Nu ska jag packa lite saker och sedan åka till lilla Cissi som säkerligen väntar på att jag ska höra av mej :)
Hej hej!

Jaha, det vart då så att jag drog på mig en jävla förkylning och lite till.
Började smyga på mej i måndags men trodde jag skulle slippa det. tisdag fick jag en jävla hosta och blev bara värre på kvällen och natten, skolan gick bra på onsdag men pallade inte mer än så. så idag blev jag hemma för att vila ut mig. Försöka få bort den här jävla febern men tror jag lyckats med det nu. så nu dricker jag bara en massa cocelana och knapprar piller. Gött det :P
Men men vill ju vara frisk tills vi ska ner till söderhamn imorgon för att gå på Lilla theos kalas som inte är så liten längre. Blir ju hela 1 år han :) Ska bli kul..
Så blir där nere från fredag till söndag skulle jag tro:)

Men, idag fick jag iaf sms från name it från stan där det stod att dem fått in mer kläder nu till deras butik och dem har ju 70% på ALLT ska ju stänga ner. Så då var vi bara tvungen att åka ner och kolla. Fanns inte så mycket fint i lucas strk som han har nu. Men en massa annt gott blev det handlat till hans kommande storlkekar. Han ska ju inte stanna i växten än. Så då blev det en morgonrock, en mössa som han kan ha till våren typ, en tröja som han kan ha nu och sex tröjor som är i strk 92 och han har 80 nu så det kommer snart. Det går fort :)

Sedan hem, och med oss hem råkade vi få pizza:P Är man sjuk som mig så får man faktiskt äta pizza. Då skulle man ju tro att jag alltid var sjuk men det är jag inte. Jag tycker nog helt enkelt om pizza flr mycket. Och allt annat gott och det syns ju på mej med:P Men men sånt är livet. Lever bara en gång så det är bara att passa på. Någon gång måste man vara tjock med. Går alltid att banta bort :) Och det ska det med. För jag har ju faktiskt sagt att jag inte får färga tillbaka min blonda hårfärg förens jag gått ner 10 kilo så det kommer gå fort bara jag fått fart på det så:)
Men livet det leker och jag klagar inte. Har världens bästa son som gör allt i mitt liv. Han får mig att le han får mig att skratta. Och han får mig även till att gråta men bara en massa glädjetårar:) Lucas är mitt allt. mammas lilla hjärta. Och också för den delen snart fyller 1 år. Det är bara 1 och en halv månad kvar. inte ens det:P
Den 27 oktober börjar han även på¨dagis. Vissa kanske tycker att det är lite för tidigt men måste man så måste man. Peter måstte jobba för att få i pengar till familjen och jag måste gå klart skolan så att jag kna få ett jobb och tjäna till familjen. Men jag är inte ett dugg nervös och jag tror lucas kommer älska dagis så:) Och skulle det visa sej att det inte går så får man lösa det då. men han har iaf fått en dagis plats på humlan här vid oss den 27 oktober :) Det ska bli kul för han :)

Nej nu ska jag vila mig lite till så att jag blir frisk, vänta på att lucas vaknar med :) Hej hej

Kanske ska ta och skriva sig ett litet inlägg ändå, var ju ett bra tag sen nu men allting har varit så jobbigt på sistonde.. Mycket med hur det blir i skolan, mycket jobb och framförallt problem i förhållandet..
Tråkigt när det blir så, och jobbigt när man inte bara kan knäppa med fingrarna så blir allt bra igen. Mycket som ska jobbas på och det kommer ta ett bra tag innan det ens blir bra igen.
Kan ju säga, eller jag vill säga att det är inte jag som har gjort ett snedsteg i vårat förhållande. Utan att det är mina kära karl som har gjort det och det har skadat mig så jävla hårt..
Han har inte barit otrogen så det behöver ni inte tro. Eller ja vad vet jag. Men han har dragit ett par lögner och haft kontakt med tjej(tjejer) bakom ryggen på mig när han har varit på jobbet så har hans telefon gått i ett kör.. Och inte är det mig han har pratat med utan en viss annan tjej som jag trodde var min kompis. Jag har känt henne nu i 6 år och har umgåtts med henne den tiden jag bodde nere i skåne och hälsat på henne så fort jag har varit ner till skåne och hon har även varit hit upp och hälsat på.
Hon och peter har träffat varandra kanske tre gånger och då knappt pratat med varandra. Det är lixom bara jag om pratat med henne och han har suttit tyst på sidan om.
Men iaf så var hon upp här i början av januari och var här i fem dagar och åkte sen hem.
Där började det, dem har med varanadra haft telefon kontakt och sms kontakt i nästan fyra månader bakom min rygg. Dem har pratat med varandra mellan 1 timme och 3 timmar varje dag och skickat nästan 30 sms varje dag i fyra månaders tid.. Och det har ingen av dem berättat. Tills jag själv fick reda på det genom att läsa av hans telelista som man kan kolla på telias hemsida.. och det fick jag reda på när jag fått reda på att han haft kontakt med en annan tjej och det var det jag skulle kolla upp hur mycket kontakt dem hade haft med varandra i maj, juni månad men fick för mig att jag bara kände på mig att det är något annat med och kollade då tillbaka på januari, feb, mars och aprils månad med och det var då jag fick se.
Men iaf min egna kompis som jag ansett vara den bästa kompisen jag haft, den som jag har kunnat prata med som har varit den som jag vela träffa och som jag verkligen inte ville tappa kontakten med. Den enda och hon gör så här mot mig. Har den kontakten med MIN som hon inte en knappt känner!! Det gör mig så jävla förbannad. Hon har sagt åt henne och inte berätta något och han har sagt åt henne att inte berätta något...Får man göra så? Är det helt rätt att göra så mot sin kompis och mot sin flickvän?
Jag ringde upp henne och frågade vad FAN hon hållt på med. Och då säger hon bara, Ja men vadå, jag hade inte brytt mig om du hade pratat med min kille så där.. Nä eller hur sa jag! Okej om man skriver någon gång eller pratar med varandra någon gång iblan och frågar hur det är med henne och hur det är med han och familjen.. Men det är då fan inte okej att sitta och prata med varandra när han är på jobbet dem timmarna och dem smsen och så länge utan att berätta det.. ÅÅÅå det gör mig så jävla förbannat!
Men men, lite snabbt av vad som har hänt. Kände bara att jag ville skriva. Känns inte som att jag har någon att prata med längre. Alla bara går bakom ryggen på mig och förutom henne så finns det såå många fler som har gjort det. Och jag fattat fan inte vad det är jag har gjort för att förtjäna det.
Därför har jag nu valt att inte ringa, bestämma något eller träffa någon utav mina kompisar pga att jag vill lösa allting jag vill reda ut allt och jag vill känna att jag behövs och att det är någon som verkligen vill vara med mig och inte bara gå bakom ryggen på mig..

Och självklart får peter också ta konsekvenser, vi har varit i från varandra ett par dagar jag bestämde mig för att ta mina saker som behövdes och flytta hem till en tjejkompis. Ja tro det eller ej jag har faktiskt någon kvar som inte gått bakom ryggen på mig. Inte vad jag vet iaf.. Men skulle inte tro det och det skulle göra mig så in i helvetes besviken om jag fått reda på att hon har gjort det. Men iaf så flyttade jag hem till henne några dagar och sedan hem igen. jag älskar ju självklart peter nått så otroligt mycket och jag skulle verkligen inte vilja leva utan honom. Alla har väl problem i ett förhållande mer eller mindre. Och jag anser detta lite större problem men vi ska lösa det på bästa möjliga vis och det ska vi klara :) Han är trots allt mitt allt :)
Men men, lite av vad som har hänt skriver inte för att ni ska tycka synd om mig men många som frågat mig om och om hela tiden hur det är med mig och det känns att dem som frågat mig förtjänar att veta lite av vad som har hänt så kanske ni förstår:)

Lucas mitt lilla hjärta! Är så duktig och börjar bli så otroligt stor:)

Och mitt upp i alltihopa så är min älskade son en sååå stor pojke nu. TÄnkte dra lite snabbt av vad han kan just nu och vad han väger och hur lång han är.
Var i måndags till bvc för en 10 månaders koll och då vägde han 9635 och var 72.5 cm lång. Han har bara växt en halv cm på en och en halv månad så där hade han stannat upp lite. Men inget allvarligt och inget att oroa sig över heller. Det drar iväg sa hon snart :)
Han äter hemlagad mat nu, det började vi också med i måndags och an älskar det. När vi var på ikea här om dagen skulle vi ge han en barnmatsburk för att underlätta lite men den ratade han helt och hållet. Den vill ehan inte alls ha och det kan ju jag förstå;) mammas mat mycket godare;)

Han har idag sju tänder, fyra uppe och tre nere 
Han kan självklart stå upp både med och utan stöd.
Han släpper möblerna som han håller i när han står upp och står helt själv
Han kryper med en väldans fart
Han kan säga mamma, och pappa ibland.
Lampa kan han också säga
och tack tack ibland när han är på bra humör. Det är de sista ordet han har lärt sig så det kommer nog helt snart :)
Och det bästa av allt. igår tog han sina första steg helt själv någonsin. Sex stycken för att vara exakt. Han stod och höll i damsugaren medans pappa stod och lekte lite med hans boll och helt plötsligt släppte han damsugaren och gick iväg :D Tre gånger om gjorde han det:D Snacka om att vi blev lyckliga! Trode minsann inte att det skulle komma en tår men det gjorde det. Och jag bara rös i hela kroppen av glädje och lycka. Mammas stora hjärta är så otroligt duktig :) Jag älskar dej min son!
Idag har han också promenerat lite, han gick med gåvagnen och rätt var det var så släppte han den och tog ett par steg :) Ååå jag är så lycklig!:)

Nu så ska jag gå och köpa lite grädde för här hemma blir det pannkakor det har lucas beställt iaf;)
blir hans första gång för pannkakor han har ätit lite våffla innan bara smakat men nu ska han få en portion :)
Hej hej :)