Kanske ska ta och skriva sig ett litet inlägg ändå, var ju ett bra tag sen nu men allting har varit så jobbigt på sistonde.. Mycket med hur det blir i skolan, mycket jobb och framförallt problem i förhållandet..
Tråkigt när det blir så, och jobbigt när man inte bara kan knäppa med fingrarna så blir allt bra igen. Mycket som ska jobbas på och det kommer ta ett bra tag innan det ens blir bra igen.
Kan ju säga, eller jag vill säga att det är inte jag som har gjort ett snedsteg i vårat förhållande. Utan att det är mina kära karl som har gjort det och det har skadat mig så jävla hårt..
Han har inte barit otrogen så det behöver ni inte tro. Eller ja vad vet jag. Men han har dragit ett par lögner och haft kontakt med tjej(tjejer) bakom ryggen på mig när han har varit på jobbet så har hans telefon gått i ett kör.. Och inte är det mig han har pratat med utan en viss annan tjej som jag trodde var min kompis. Jag har känt henne nu i 6 år och har umgåtts med henne den tiden jag bodde nere i skåne och hälsat på henne så fort jag har varit ner till skåne och hon har även varit hit upp och hälsat på.
Hon och peter har träffat varandra kanske tre gånger och då knappt pratat med varandra. Det är lixom bara jag om pratat med henne och han har suttit tyst på sidan om.
Men iaf så var hon upp här i början av januari och var här i fem dagar och åkte sen hem.
Där började det, dem har med varanadra haft telefon kontakt och sms kontakt i nästan fyra månader bakom min rygg. Dem har pratat med varandra mellan 1 timme och 3 timmar varje dag och skickat nästan 30 sms varje dag i fyra månaders tid.. Och det har ingen av dem berättat. Tills jag själv fick reda på det genom att läsa av hans telelista som man kan kolla på telias hemsida.. och det fick jag reda på när jag fått reda på att han haft kontakt med en annan tjej och det var det jag skulle kolla upp hur mycket kontakt dem hade haft med varandra i maj, juni månad men fick för mig att jag bara kände på mig att det är något annat med och kollade då tillbaka på januari, feb, mars och aprils månad med och det var då jag fick se.
Men iaf min egna kompis som jag ansett vara den bästa kompisen jag haft, den som jag har kunnat prata med som har varit den som jag vela träffa och som jag verkligen inte ville tappa kontakten med. Den enda och hon gör så här mot mig. Har den kontakten med MIN som hon inte en knappt känner!! Det gör mig så jävla förbannad. Hon har sagt åt henne och inte berätta något och han har sagt åt henne att inte berätta något...Får man göra så? Är det helt rätt att göra så mot sin kompis och mot sin flickvän?
Jag ringde upp henne och frågade vad FAN hon hållt på med. Och då säger hon bara, Ja men vadå, jag hade inte brytt mig om du hade pratat med min kille så där.. Nä eller hur sa jag! Okej om man skriver någon gång eller pratar med varandra någon gång iblan och frågar hur det är med henne och hur det är med han och familjen.. Men det är då fan inte okej att sitta och prata med varandra när han är på jobbet dem timmarna och dem smsen och så länge utan att berätta det.. ÅÅÅå det gör mig så jävla förbannat!
Men men, lite snabbt av vad som har hänt. Kände bara att jag ville skriva. Känns inte som att jag har någon att prata med längre. Alla bara går bakom ryggen på mig och förutom henne så finns det såå många fler som har gjort det. Och jag fattat fan inte vad det är jag har gjort för att förtjäna det.
Därför har jag nu valt att inte ringa, bestämma något eller träffa någon utav mina kompisar pga att jag vill lösa allting jag vill reda ut allt och jag vill känna att jag behövs och att det är någon som verkligen vill vara med mig och inte bara gå bakom ryggen på mig..

Och självklart får peter också ta konsekvenser, vi har varit i från varandra ett par dagar jag bestämde mig för att ta mina saker som behövdes och flytta hem till en tjejkompis. Ja tro det eller ej jag har faktiskt någon kvar som inte gått bakom ryggen på mig. Inte vad jag vet iaf.. Men skulle inte tro det och det skulle göra mig så in i helvetes besviken om jag fått reda på att hon har gjort det. Men iaf så flyttade jag hem till henne några dagar och sedan hem igen. jag älskar ju självklart peter nått så otroligt mycket och jag skulle verkligen inte vilja leva utan honom. Alla har väl problem i ett förhållande mer eller mindre. Och jag anser detta lite större problem men vi ska lösa det på bästa möjliga vis och det ska vi klara :) Han är trots allt mitt allt :)
Men men, lite av vad som har hänt skriver inte för att ni ska tycka synd om mig men många som frågat mig om och om hela tiden hur det är med mig och det känns att dem som frågat mig förtjänar att veta lite av vad som har hänt så kanske ni förstår:)

Lucas mitt lilla hjärta! Är så duktig och börjar bli så otroligt stor:)

Och mitt upp i alltihopa så är min älskade son en sååå stor pojke nu. TÄnkte dra lite snabbt av vad han kan just nu och vad han väger och hur lång han är.
Var i måndags till bvc för en 10 månaders koll och då vägde han 9635 och var 72.5 cm lång. Han har bara växt en halv cm på en och en halv månad så där hade han stannat upp lite. Men inget allvarligt och inget att oroa sig över heller. Det drar iväg sa hon snart :)
Han äter hemlagad mat nu, det började vi också med i måndags och an älskar det. När vi var på ikea här om dagen skulle vi ge han en barnmatsburk för att underlätta lite men den ratade han helt och hållet. Den vill ehan inte alls ha och det kan ju jag förstå;) mammas mat mycket godare;)

Han har idag sju tänder, fyra uppe och tre nere 
Han kan självklart stå upp både med och utan stöd.
Han släpper möblerna som han håller i när han står upp och står helt själv
Han kryper med en väldans fart
Han kan säga mamma, och pappa ibland.
Lampa kan han också säga
och tack tack ibland när han är på bra humör. Det är de sista ordet han har lärt sig så det kommer nog helt snart :)
Och det bästa av allt. igår tog han sina första steg helt själv någonsin. Sex stycken för att vara exakt. Han stod och höll i damsugaren medans pappa stod och lekte lite med hans boll och helt plötsligt släppte han damsugaren och gick iväg :D Tre gånger om gjorde han det:D Snacka om att vi blev lyckliga! Trode minsann inte att det skulle komma en tår men det gjorde det. Och jag bara rös i hela kroppen av glädje och lycka. Mammas stora hjärta är så otroligt duktig :) Jag älskar dej min son!
Idag har han också promenerat lite, han gick med gåvagnen och rätt var det var så släppte han den och tog ett par steg :) Ååå jag är så lycklig!:)

Nu så ska jag gå och köpa lite grädde för här hemma blir det pannkakor det har lucas beställt iaf;)
blir hans första gång för pannkakor han har ätit lite våffla innan bara smakat men nu ska han få en portion :)
Hej hej :)