Ja som vanligt flyger tankarna genom mitt huvud och jag blir inte klok på detta!
Allting är självklart bra, men allt är så konstigt med. Inte med familjen eller så men med mig själv...

Jag lovade mig själv vissa saker när jag fått lucas. Bland annat var ju att inte gå upp dem kilon som jag la på mig under graviditeten och sedan tappade allting som då var 10 kilo. Plus att jag tappade 5 kilo till utan att göra någonting. Men sen så kom ju jul och nyår och allting blev bara fel. En kall jävla vinter, som gjorde att man aldrig kom utanför dörrarna. Sittandes inne på sin feta röv titta på tv och umgås med prinsen. Eftersom man var ensammen hela dagarna så var det självklart så jävla lätt att alltid stoppa någonting i munnen. Alltid hade man något gott hemma, som man då tuggade på eller så åt man alltid någonting från kylskåpet. Och aldrig rörde man på sig. Ja vad händer man går upp dem fina 5 kilo som man tappade och blir fet igen.
Jag blir så jävla less på mig själv.
Sen då när värmen kommer, ja klart att man är ute och går lite då och då. Men det är inte alltid så jävla kul att vara ute en timme om dagen helt själv. Ja helt själv är man väl inte men det är ju inte så att lucas säger så speciellt mycket när man är ute utan sover ju hela tiden, jag har varit duktig att vara ute och gå men det räcker inte. Jag vill ha det som innan. Tre träningspass i veckan, men kommer ju aldrig iväg. Och även där det är inte kul att träna själv heller:S
Och nu sitter man här hemma och gnäller på sig själv och bara hatar sig själv för den man är. Jag vill bara ha den kroppen man hade året då jag och peter blev tillsammans.
No för att jag inte mådde allt för bra då men på något sätt så trivdes jag bättre. Jag trivdes med min kropp men mitt psykiska och fysika tyckte inte om det. Jag vill tillbaka dit eller iaf tio kilo bort. Men är så jävla rädd att jag går längre, och att jag faller tillbaka till allt det hemska. Det är så jävla lätt!
Men men, vad fan gör man. Jag försöker och jag vill så hemst gärna.
Dum som jag är så har jag ganska höga krav på mig själv. Var iväg och en vecka sen och handlade lite kläder och köpte då behöver inte nämna hur många strlk mindre än vad jag är nu i byxor men jag köpte iaf byxer som jag inte kommer i som jag satt upp mål i att komma i till mitten av juni. Men vette tusan om jag klarar av det. Jag kan helt ärligt säga att jag har ett sockerberoende. Och det vet jag att många alltid säger att dem har, men jag börjar fan bli rädd. Helt seriös så om jag går och handlar så måste jag slita bort mig ifrån godishyllor eller cocacola hyllorna. Men likt förbannat kommer jag på mig själv när jag står och betalar med en cola i näven eller en chokladbit på bandet som hon i kassan precis skannat in. Jag kan inte stoppa mig själv om jag ser eller har godis framför mig. Varför?? Varför gör jag så här mot mig själv?

Men men, ni tycker säkert helt seriöst att jag är knäpp i huvudet som sitter här och klagar och grejjar. Men jag mår fan inte bra av det här. Jag vill inte.

En annan sak med som jag har sån sjukt ångest över det är att jag snart börjar skolan igen!! Tillbaka till den största delen som fick mitt liv att se ut som det gjorde för snart 2 år sedan. Som fick mig att må som jag gjorde, som fick mig att gå ner dem extra kilon som jag gjorde och som fick mig att må skit för hur jag ser ut. Allt, jag hatar verkligen skolan. Jag hatar att skolan är så jävla utseendes fixerad. Att man inte ens kan få kompisar för att man tycker om att klä sig i mjukisar och inte alltid vill sminka sig när man ska till skolan. Skolan som man är i fem dagar i veckan och man inte alls bryr sig om hur man ser ut. Men likt förbannad så bryr sig alla andra. Varför är det så?
Jag har sån jävla ångest för att börja plugga igen, behöva plugga och med mina så jävla för mycket höga grav sänker mig istället för att hjälpa mig. Och jag kan säga att jag är duktig på att ställa krav på mig själv men jag kan inte sluta med det:S Jag vill inte tillbaka.
Känns som det enda som håller hoppet uppe om att livet någon gång kommer vända det är min älskade son Lucas. Jag älskar verkligen honom, och självklart glömmer jag inte min älskade pojkvän med. Han är mitt allt och ingenting av det här skulle jag klara utan honom. Jag hade inte ens levt idag och jag inte haft honom.
Nog om detta. Lite snack om min käresta prins som nu ligger och sover:)

Han är så underbart vacker, och så underbart snäll. Ingenting har någonsin gått som det inte ska. Han är alltid glad, skrattar som ingen annan förr. Han är aldrig ledsen, grinig, eller förbannad.
Allting går som på en räls.
Han börjar bli stor nu tycker jag:)
Han har ju då två tänder som han fick i mitten av mars när han var fyra månader, och dem känns kan jag lova. Han har bite mig hittils fyra gåner i tissen och varje gång får jag hålla honom hårt för att inte kasta han i väggen. Illa att säga men lättast att förklara hur jävla ont det kan göra.
Han växer så det knakar. Just nu väger han 7560 och är 67 cm lång. Storpojken min!
Rullar runt från mage till rygg och från rygg till mage. Det har han ju gjort ett tag men ändå. Har börjat kråla sig framåt, och lyfter även upp rumpan för att trycka iväg sig ett par dm:D Så det är inte en lung stund här hemma.
Gåstolen älskar han med, en jädra fart på den. Har tagit bort mattan under vardagsrumms bordet för han blir ju så jävla förbannad när han fastnar i den. Och även mattan under köksbordet:P Har fått flytta glassaker från våra lackhyllor som han kommer åt för dem åker i golvet annars. Blommorna som vi har på golvet dem är ju hemstk snygga nu:P Lite sönderrivna lite här och där:P Haha Så det är bara till att se upp här.
Står upp om han håller oss i fingrarna och går även framåt när man håller han i händerna:DDet tycker han är skit kul.. Hoppgungan det älskar han. Hoppas på som tusan och snurrar runt som bara den:P
Sover som en prins på nätterna, ibland vaknar han till och grinar lite och är väldigt svår att trösta men som även vi vuxna så tror jag att han kanske drömmer något hemskt som gör han så ledsen. Vi har fått in rutinerna att han sover vid 20.00 på kvällen och sover till 07.30 på morgonen ungf. Lite olika, ibland vaknar han när pappa går till jobbet vid 06.20 och vill då inte somna om. Han sover ungf två-tre gånger på dagarna men inte efter fem då han ska vara trött tills kl åtta då:) Man märker att han är mer och mer vaken. Längre mellan gångerna. På morgonen går det bara att vara vaken en timme två max. Men sen på eftermiddagen då brukar han vara vaken från fyra fem tiden tills han ska sova vid åtta:)
ja det är ungf han lilla liv nu:) snart så vill han ju börja umgås med kompisar med, så man kanske ska ta ovh börja ragga lite kompisar och andra mammor som han kan umgås med:) Kan ju bli kul att få träffa lite annat folk med så man inte bara går hemma hela dagarna.

Men nu två dagar denna vecka så jobbar jag ju. Började i tisdags på hemtjänsten i kvissleby. en bit att åka men man får ju ta det som man får. Annars kan man vara utan. Kan lixom inte bara välja och vraka nu heller.
Så jag jobbade i tisdags och jobbar även imorgon. Sedan så jobbar jag en dag i maj som det ser ut nu. Schemat kan ändras någon kan bli sjuk eller begära ledigt så då rings jag in:D Men sen så jobbar jag så gott som 100% halva juni hela juli och hela augusti:) Måste ju tjäna in lite pengar och visa lite framfötter. Nog för att jag vela vara ledig nu när man börjar skolan i augusti. men så funkar det ju faktiskt inte. Måste ju jobba med. Och medans jag jobbar så är ju peter pappaledig med lilleman och dem är hemma och busar hela dagarna. Men sen så när jag börjar skolan då har jag inte den blekaste aning om hur fan vi ska göra faktiskt. Han får ju inte börja dagis förens han fyllt 1 år och det gör han ju den 7 november men jag börjar i augusti och vart ska han då vara? Om jag inte får tag i en barnvakt så måste jag nog ha med han till skolan. Men det kan ju bli problem det med och vi har inte råd med den ekonomin vi har idag att peter är hemma och är pappaledig och inga pengar kommer in från mitt håll. Så det blir ett intressant projekt att lösa:S Men men...

Igår var min kära vän som betyder väldigt mycket för mig, kan kanske vara svårt att tro men det gör hon. Hon är den vännen som sen jag fick lilla prinsen brytt sig mest om mig och lilleman. Som kommer hir minst fem ggr i veckan och hälsar på oss och har nästan alltid med sig en liten pressent till lucas :) hon frågar fortfarande om jag vill umgås med henne, om jag vill följa med ut en helg eller om hon ska komma hit och bara prata lite. Även fast det ibland blir små korta stunder men dem betyder. För mig betyder dem mycket. Det finns kompisar som jag haft sen jag var liten som inte alls hälsar på längre, som knappt vet att jag finns längre som inte alls bryr sig varken om mig eller lucas. Och det är ju då man märker vilka som verkligen är dem rätta och sanna vännerna:) tyvärr är det så.
Men cecilia forsberg! Du betyder för mig, även fast jag har svårt att visa det men du betyder mycket för mig och lucas. Och lucas tycker verkligen om dig det ska du veta. Den dagen han vet vad människor är och den dagen han själv kan prata då kommer du märka det :) och jag ska verkligen berätta för honom hur underbar du varit mot honom hela tiden. varje gång jag behövt åka iväg kanske inte varit så många gåner men dem det blive. Så har du kommit hit, på morgonen och tagit hand om honom när jag ska till tandläkaren. Eller när vi ska till bvc så ställer du upp och skjutsar oss:) Dem gångerna du kan så ställer du verkligen upp. Och jag älskar verkligen dig för det. Jag älskar dej för den du är. Du betyder verkligen. tack gumman för allt.

Och igår var då denna speciella vän till mig här och hälsade på. Då hennes kära karl om man nu kan kalla det för det, skulle tatuera sig hos min käre man:D Och då får hon för sig att vara helt totalt blond:P Haha
Hon ska helt seriöst prova att komma i lucas barnstol. Där det på den står ett ex antalkilon och jag.
Hon börjar med att bara sitta med rumpan i den och jag säger att '' ja men det där är ju lugnt den håller ju för 40 kilo och din flugvikt kan inte vara mycket mera''
Så säger hon- ska jag prova sitta i den med benen?
Dum som jag är så säger jag självklart JAA.
Ja kan tänkas! Där satt hon med! Hahahah
Kommer en film här på henne och på oss när vi stressat föröker få upp henne ur den.. Se och lär och prova fan inte på detta hemma :D Hahahah

Nu laddar jag upp filmen sen ska jag sätta mig i soffan och bara njuta av att bara vara. Imorgon vankas jobb. Vänta på att älskling som jobbar till 22 ska komma hem sen sova :) Natt natt alla glada, osynliga läsare. Tjolahopp!!

Ähh det gick inte. Ska försöka igen imorgon det kommer :D