Ingen tid alls hur mycket ska man orka?

Ja evigheternas evighet sen jag skrev sist!
Är så jävla less nu på att gå hemma hela dagarna, det sägs att man ska få det roligare och att tiden går fortare och att man inte har tråkigt när man har barn. Men det kan jag inte hålla med om!
Är så himmla less nu så det är inte sant! Dag in och dag ut går jag hemma och trampar i lägenheten. Jag lovar det är snart hål i golven här. Men vart tar tiden vägen, jag tycker det går så sakta men ändå hinner jag inte med ett skit här hemma. Jag hinner knappt städa, jag hinner inte klä på mig själv, äta eller fixa något! HInner inte uppdatera min blogg, hinner inte skriva i lucas lilla bok som jag började skriva dagen då han kom. Där jag tänkt skriva allting som han gör, det han får vara med om och när han lär sig nya saker. Men nu då, den 4 dec var det sista gången jag skrev i den. Och efter det har han börjat med s¨å mycket. Han vänder sig från ryggen till magen själv, han skrattar när man killar han på hakan eller trycker han på näsan och han skrattar även när man pratar till honom med en barnslig röst :P Eller gör några roliga ljud. Men när började han med det, när var det första gången?? Jag har ingen aning för jag har inte tid att skriva upp det.
Jag blir så arg på mig själv..
Det är så himmla tråkigt att jag inte får med mig allt sånt och varför tar jag mig inte bara tiden till att göra det?
Nä något måste ändras, och förmodligen på mig själv. Eller kanske jag måste få lite mer hjälp här hemma, jag kanske måste få slappna av lite för mig själv med? Men vem ska hjälpa mig, han som tycker att han redan gör allt när han jobbar 8 timmar om dagen då är han nöjd.!!
Kanske jag som är dum som tycker att jag borde få mer hjälp av honom han kanske har rätt att det räcker med att han jobbar och kommer hem och sitter i soffan hela dagarna. Vad vet jag! Och känns inte som att jag bryr mig längre. känns jätte dumt och hemst att säga det men känslan som jag hade i början och innnan jag fick barn, att det skulle bli så underbart och mysigt. Den är nästan borta. Jag är helt slut i kroppen, jag är helt slut i huvudet och allt känns bara jobbigt.
Jag älskar mitt barn över allt annat på jorden och ångrar han inte en sekund. Jag skulle aldrig någonsin önska att jag aldrig fick honom. Men det är så mycket annat som skulle ändras på då kanske allt skulle gå så jävla mycket lättare!!!
Blääää....
Blir det så här för alla, som skaffar barn? >Bråka ni mycket i början, är det en självklarhet att mamman ska göra allt? Eller är det helt enkelt inte rätt för oss, är det inte eller var det inte meningen att vi skulle ha barn med varandra?
Jag vet inte jag orkar inte och jag känner inte! Jag måste bort ett tag känns det som.. Dit där jag kan få slappna av och där jag har mer stöd!
Jag helt ärlig behöver min familj, min andra familj som består av systrar och mamma. Ni är på tok för långt bort nu jag vill ha er här. Här hos mig så jag bara kan få krama lite och få prata och känna att jag är ett litet barn ibland:)
Vad ska jag göra snälla någon hjälp mig!

Jag älskar min pojkvän så klart, men gninstan försvinner jag går och stör mig hela tiden, jag håller det för mig själv och sedan tar jag det som att allt är mitt fel. Någon dag brakar helvetet lös så som jag känner mig nu.

Men jag älskar han och är jätte glad att han jobbar och står i, att han betalar allting jag har det jätte bra det kan jag inte säga något om. Men det är inte det här jag söker efter. Jag lovar att jag skulle kunna sälja allting, allt vi äger och har bara det kommer lite mer kärlek till familjen!!
Buhubuhu!!
Nä ska inte sitta här och gnata och tjata, städa var det. Passa på medans han sover, den enda tiden jag har till det.
Tjolahopp
Är han inte på tok för söt. Min älskade go propp. Mamma älskar dej över allt annat på hela denna jorden!!!

Och lill tumsugaren min. Nappen dög inte alls den :P thihi






Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Natalie

Kan förstå precis hur du känner! Vi har det ungefär likadant precis nu.. Om du vill prata om nått så skriv mejl till mej på Fb :)

Postat av: Jenny

men vännen då...



Jag har hört om många som tjafsar mycket ifrån början, kanske inte direkt bråkar, o absolut inte alla. Tror absolut att ni kan ta er igenom det! :)



O nej, det är inte självklart att mamman ska göra allt. När han jobbar om dagarna så har du ett "heltidsjobb" hemma. Så när han är ledig ska det delas lika så mkt det går, så tycker iallafall JAG!



O du... Säg till om du behöver hjälp! Här är det också snart hål i golven, trillar snart ner till G.B därnere ;) o jag har rätt mkt erfarenhet av små barn.. Så tveka inte att fråga, 2 trappor upp! :) Kram på dig

Postat av: pernilla

Jag kände preciiiiis som du.. Började plugga på heltid när roland var 1år.. Det var nog räddningen. Var då gravid med alfred och tänkte"neej inte en gång till gå hemma å deppa" :) SEn dess har jag pluggat å det har blitt mera fart på min sambo då jag har haft"2jobb" hela tiden.. SE till att ni delar på ALLT även fast han jobbar. Han har ingen rätt att såsa i soffan.. Då är det din tur att få vara ENSAM och ha egen tid. :) du kan alltid skriva å klaga te mig för jag har haft det skit jobbigt tagvid både med sambo och mig själv! meen det blir ju bättre.. kram

Postat av: madde

hej gumman! jag vet EXAKT vad du pratar om. man tas förgiven för mycket! vad skulle karlarna göra om de hände oss nått då? dom känner inte ens igen gråten på sitt barn om de är hungrigt/trött/eller rastlös.. jag tvingar daniel att va med isabell på dagarna för dom ska få en bra relation för de är den som blir drabbad även om dom tycker att de bebisen är så liten än.. men nångång ska de väl börja! och de dagar daniel inte har nått att göra så tar vi varannan morgon så jag får sova.. de skulle peter kunna göra på helgen, och här är de daniel som laga maten och dammsuger och så delar vi på en massa annat.. =) men jag vet va du mena att de är en självklarhet att mamman ska bära och vara med barnet dygnet runt medans pappan kan sitta i soffa och spela eller surfa eller dega vid tv:n detta kan nog tära på vilket förhållande som hellst.. men de gäller att vara hård mot dom hårsa.. och ställa krav och vara bestämd! du kan alltid höra av dig till mig jag är ju oftast bara hemma jag med då jag inte är ute och går eller jobbar lite extra! kram på dig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback